Santos
Idag var det alltså dags för vår lilla tripp till Santos, Pelés hemstad enligt min (Idas) mamma. Igår kväll undersökte vi möjligheterna att ta oss dit och hotellpersonalen meddelade att det enda egentliga sättet att ta sig dit var genom att hyra en av hotellets chaufförer för en dag. För besväret ville chauffören ha 2 200 sek. Vi undrade om det verkligen inte fanns några andra sätt och det gjorde det såklart, men detta andra sätt var genom att ta lokalbussen, tunnelbanan och sedan långfärdsbussen till Santos – vilket hon ansåg skulle vara alldeles för komplicerat för två bleka turister som vi. Självklart antog vi utmaningen och skrek till oss en buss på gatan utanför hotellet kl 8 i morse. Resan dit gick väldigt smidigt (som allt annat i Brasilien) och vi hade en härlig dag vid kusten. Efter att tidigare ha varit försiktiga med solningen gick vi idag all in (som Daniel uttrycker det) med solskydd. Se bilderna på Daniel nedan så förstår ni. För att det inte skulle göra så mycket om vi blev rånade på tunnelbanan eller tågstationen förvarade jag ett kort inuti min ena BH-kupa (alltså mellan bikinin och fodret) och kontanter i den andra. Även Daniel hade pengar utspridda lite varstans på kroppen. Vi blev dock inte rånade denna dag heller.
När vi senare på eftermiddagen/kvällen kom tillbaka till Sao Paulo möttes vi av ett monsunregn och spenderade därför kvällen på gymmet. Nu är det läggdags då klockan har passerat 21.30. God natt och tack för idag!
Så bra att ni lyckats undvika Brasiliens kriminalitet en dag till. Det såg härligt ut på stranden, men Daniel ser verkligen ut som en turist. I Uppsala är det just nu sju grader kallt. Igår var det melodifestival så det missade du Ida. Känns inte det svårt? Men du kan hoppa över att längta efter denne tillställning, det var åtta usla låtar. Jag saknar Caroline af Ugglas! Igår åt vi semlor, det kan du längta efter i stället.
